Vinter

Vinter ska det vara nu, med bara några dagar till vintersolståndet, årets längsta natt och kortaste dag, beroende på att solen nu når sitt sydligaste läge den 22 dec kl. 00.03 (UTC+1) i förhållande till jordaxeln, 23° 26’ 22” sydlig latitud = Stenbockens vändkrets. Det är det som gör att vi nu har vår kallaste årstid trots att avståndet till solen nu är som kortast, perihelium den 4 januari.
Ju längre norr ut vi kommer ju kortare blir dagen, norr om Polcirkeln= 66° 33’ 38” nordlig latitud, är det Polarnatt. Höjden över havet och ljusbrytningen gör att det är polarnatt i Kiruna redan från 12 till 31dec. Vid nordpolen varar mörkret i hela 175 dygn, från september till mars.
Midvinter är det inte ännu, den får vi väl i mitten av februari, men då har vi ingen högtid att fira.
Men vi har Nyåret 2015, så många år har alltså gått sedan Jesu födelse, om det stämmer eller ej spelar ingen roll. Det var myndigheten i Rom som år 525 bestämde att kalendertiden skulle räknas från Jesu födelse, vilken dag det var hade räknats fram av munken Dionysius Exiguus.
Tidigare angav man tiden från grundläggningen av Rom, vilket enligt legenden skedde år 753 f Kr.
Enligt judisk kalender räknas tiden från jordens skapelse, vilket enligt judendomen skedde för 5576 år sedan.
Muslimerna startar sin tidräkning från år 622 eKr, det år då Muhammed emigrerade från Mecka till Medina.
Som ett kuriosum kan ni tänka på att Jesu födelseår inte finns med i kalendern, år 1 f Kr, följs av år 1 e Kr, år 0 finns inte!
Ett år är 365+¼ dygn eller mera exakt 365+2425 /10000-delar. Att dagens astronomer kan räkna ut det är väl inte så konstigt men att astronomerna i antikens Mesopotamien, sumererna för 5000 år sedan hade den kunskapen, ja inte på decimalen men på del av dygn. Det är helt otroligt. De upprättade en kalender med 12 månader, månaden började vid nymåne. De delade in dygnet i 24 delar, 12 ljusa + 12 mörka, det dröjde flera tusen år r innan den ordningen ändrades. Det har givits ut många kalendrar sedan dess, alla härskare i de stora rikena skulle alla ha en egen kalender, det blev ibland en solkalender och andra gånger måne-solkalender. Det fanns kalendrar med 10 månader, antal dagar i månaden varierade mellan 28 – 31.
Ordet kalender kommer av latinets calare = förkunna.
Folken i området öster om Medelhavet, bort till Indien, mellan tvåflodslandet och Indusdalen är kulturens vagga, här uppfanns plogen, här utvecklades matematiken, skrivtecknen och siffrorna, här studerades astronomi och mekanik, man utvecklade mycket mera. Ja inte p en gång, men under de följande årtusendena.
Eftersom året inte är exakt 365+ ¼ dygn förskjuts årstiderna.
År 46 f Kr var skillnaden mellan soltid och den Romerska kalendern som infördes på 700-talet f Kr, så besvärande att en kalenderreform var nödvändig. Det var konsul Julius Ceasar som beslutade kalenderreformen som fick hans namn den Julianska kalendern.
Reformen innebar att året fastställdes till 365 dagar och att skottår med en extra dag skulle infalla vart fjärde år, samt att månens faser inte längre skulle ha någon betydelse för kalendern. Det bestämdes även att året skulle börja åtta dagar efter vintersolståndet och att första månaden namn skulle vara Januari efter guden Janus med de två ansikten, ett som blickade in i framtiden och ett vänt bakåt mot historien. I den gamla kalendern var årsskiftet vid första nymåne efter vårdagsjämningen, skottdagen var en extra dag i årsskiftet. Skottdagens placering behölls i den julianska kalendern dvs en extra dag efter andra månaden. Namnen på månaderna hade varit, dels ordningstalen, första, andra, tredje osv, dels efter namn på gudar. Månaden efter januari, som förr var den tolfte kallades februari efter den etruskiske guden Februus. Mars, som varit den första månaden fick behålla sitt namn som var efter Martsius, Roms speciella skyddsgud. April månad kommer av latinets aprîlis, av aperire = öppna ( växtligheten). Maj månads namn kommer från guden Jupiter Maius. Juni har sitt namn efter gudinnan Juno. Juli är det Julius Caesar som fått sitt namn bevarat. Augusti har sitt namn efter kejsare Augustus. De följande månaderna har kvar sina ordningstals namn från den tidigare kalendern dvs september den sjunde, oktober den åttonde, november den nionde och december den tionde.
Eftersom solåret är någon minut kortare än kalenderåret enligt den julianska kalendern fortsatte förskjutningen, vid slutet av medeltiden var det åter dags för en kalenderreform.
Den föreslogs av Aloysius Lilius och antogs av påve Gregorius XIII, den 24 februari 1582 genom bullan Inter gravissimas.
Sveriges motstånd mot alla katolska, påvliga påfund gjorde att Sverige inte förrän 1753 införde den Gregorianska kalendern. De ceremonier som alla folk i alla tider har utfört för att blidka mörkrets och köldens makter och de högtider och hyllningar de har ordnat för att hylla solen för att ljuset återkommer, har jag redogjort för i tidigare krönikor.

Så jag får avsluta med att önska alla
En God Jul & Ett Gott Nytt År 2015!