Lucia 2013

Lucianatten var under den Julianska kalendern dvs. århundradena före 1753, årets längsta natt, då var det midvintersolstånd. I och med att den Gregorianska kalendern infördes flyttade midvintersolståndet till 21-22 december.
Men den 13 dec. fortsatte i folktron att vara en farlig natt. Den kallades även för ”Lusse-långnatt”, men då var ”lusse” ersättnings ord för ”Lucifer” dvs. Djävulen. För att hålla undan onda andar, gengångare, oknytt och allt annat farligt, festade, skrålade, åt och drack man hela natten. Detta var en forntida hednisk sed men den blandades med en kristen, att äta extra mycket bl.a. tredubbla måltider inför den förestående julfastan, det vill säja, om man hade råd! Båda dessa seder fördömdes häftigt av kyrkan.

Enligt traditionen var pigorna som serverade vid dessa dryckes-och matfester, klädda i vita särkar och de hade ljusen fästa på huvudet, för att få händerna fria till att bära de stora matfaten.

Enligt historikerna var dessa fester främst en västsvensk sed, dvs. Dalsland, Bohuslän och västra Västergötland, de kan vara en anledning till både vårt lusse- & luciafirande och till luciadräkten. En tradition kan ju ha flera ursprung och förebilder.

Jag undrar om inte en del av dagens ungdomar är tillbaka i det våldsamma ”lusse-firandet”?

Inom högreståndskretsar började man, med kyrkans tillskyndan, i början av 1800-talet att fira det Sicilianska helgonet, Lucia som led martyrdöden den 13 dec 304, denna lucia var då en ensam ung flicka med ljus i håret, uppvaktad av någon tärna.

Ett visst firande, med en pojke med ett ljus i handen, lär ha förekommit redan under medeltiden, uppgifterna är osäkra och mycket skiftande. Jag är osäker på om det var ett luciafirande eller om det var en rest av det förkristna lussefirandet.

Helgonlegenden om Lucia är följande.
Det började på 300-talet e.Kr. i den då mäktiga staden Syrakusa (Siracu’sa) på sydöstra Sicilien. Det var de ockuperande romarna som hade makten och kristendomen var förbjuden. Omkring år 284 föddes Lucia, i en ädel och kristen familj. Redan som liten flicka var hon en skönhet, med sydländskt gyllenblont hår och mattblek hy. (Jaa,det står så i mitt underlag) Vackrast av allt var hennes ögon, det var de som blev hennes olycka. En dag mötte hon en ej kristen ädling som förälskade sig i henne och var fast besluten att de skulle gifta sig. Till slut blev Lucia trött på hans frieri och att det var hennes ögon han var mest förälskad i, så hon tog ut sina ögon lade dem på ett fat och gav dem till honom. Hon var bara 14 år gammal, så Gud förlät henne och gav henne nya ögon.
Åren gick och Lucia blev ännu vackrare. När hon var 17 år gammal bestämde hennes föräldrar vem hon skulle gifta sig med, de hade redan samlat hennes hemgift i en brudkista.
Då inträffade det att Lucias mor blev mycket sjuk. Lucia började då be till Gud varje dag om att han skulle skona mammans liv och hon lovade att skänka hela brudskatten till mat åt de fattiga om modern klarade sig. När våren kom var modern frisk, då gjorde Lucia det hon lovat, hon skänkte hela sin hemgift till mat åt de fattiga.
När Lucias trolovade, som inte var kristen fick höra vad hon hade gjort med brudskatten, blev han rasande. Han älskade Lucia, men han älskade hennes hemgift ännu mera. Brinnande av hat och vrede gick han till romarna och angav att Lucia var kristen och dessutom var hon en trollkvinna. Hon blev fängslad och dömd till döden. Hon skulle brännas på bål, men lågorna brände henne inte. Då högg en av soldaterna Lucia i midjan med sitt svärd så att hon avled. Det röda skärpet i den nutida luciadräkten sägs symbolisera blodet efter svärdshugget. Detta hände i Syrakusa på Sicilien den 13 december år 304.

Lucias reliker sägs finnas i S:t Jeremias kyrka i Syrakusa. De sägs finnas på flera platser.

Lucialegenden var känd i Norden redan på 1200-talet, den finns, som de flesta legender i flera versioner, den jag berättat här är inte densamma som jag berättade förra året.

År 1764 är första gången Lucia nämns i svensk skrift, det är prosten Nyman i Billingen, Västergötland som berättar att han uppvaktades av ett luciatåg av pojkar, en var vitklädd till ängel och hade ljus i håret, de andra hade ljus i händerna och de sjöngå julsånger för honom. Han trodde att han hade kommit till paradiset.

Vår första bild av en Lucia är från 1864, den är från Koberg i Västergötland och visar en vitklädd pojke med ljus i håret, bärande på en bricka med mat.

I Sverige fick Luciafirandet sin nuvarande karaktär först efter en tävling anordnad av Stockholms Dagblad 1927. Den vinnande lucian gick i en procession i Stockholm med elektriskt ljus i håret. Det övriga landet följde snabbt efter.
Numera har väl alla större orter sina egna Lucior, unga flickor som valts ut genom omröstningar. De krönes av någon officiell person, får ett smycke, åker sedan med sitt följe runt och besöker bl.a. sjukhus och äldreboenden, de sprider på så sätt en stunds glädje och trevnad åt gamla och sjuka.

Förskolor och skolor har under lång tid tränat luciasångerna och tillverkat lämplig klädsel för att kunna uppträda för föräldrar och personal på den stora dagen. Det brukar bli stora följen; lucior, tärnor, tomtenissar, staffansdrängar och även pepparkaksgubbar.
På Grannskapshuset där jag äter brukar det komma en stor skara utklädda, näpna barn för att förgylla vår måltid med julsånger.
Kyrkan verkar inte uppmärksamma Lucia i någon större omfattning, jag hittar inte mycket på dess hemsidor, men jag vet ju att det förekommer Lucior i många församlingar.

Men Lucia har en ännu större uppgift, hon är Skyddshelgon för oss synskadade och blinda. På Luciadagen 2011 överlämnar Synskadades Riksförbund en Luciakrona till statsminister Reinfeldt. Runt kronan hängde ett upplysande budskap, bland annat den promemoria om tillgänglighet som överlämnats till Riksdagen året före, ännu har inget lagförslag lagts fram.
Integrationsminister Erik Ullenhag meddelar att regeringen avser att under mandatperioden lägga ett förslag om skärpt lag beträffande tillgänglighet, men inte vad förslaget innebär.

Luciafirandet är en företrädesvis svensk sed, detta har medfört att några Nobelpristagare har blivit vettskrämda när de på luciamorgonen i sitt hotellrum väckts av ett följe vitklädda sjungande gestalter med ljus i håret.

De hade nog lätt att tro att natten var förhäxad.

Hälsar Martin Swärd