Julen 2012

Julen 2012
Av Martin Swärd

Julen är stor högtid, för kyrkan är det den näst största (Påsk är större),
för familjen och för den enskilde är det en av de största och för handeln är det absolut den största, de börjar ju med julskyltningen så tidigt att, åtminstone jag hinner tröttna.

Begreppet Jul finns i alla nordiska språk samt finska och estniskan. Ordet jul kommer från ett forngermanskt ord vars ursprung är omstritt. Det finns ett forngermanskt ord från 1000-talet som bevarats i finskan, det skrivs nu juhla och betyder högtid, det finns ett annat forngermanskt ord som skrivs jehwla-, vi har även det fornnordiska Jól (Ja, hur orden uttalades vet vi naturligtvis inte) Ordet Jul finns även i engelskan, stavas yule te. ”Yule log” dvs. en stock på julbrasan eller en chokladtårta i form av en trästock.
Det äldsta belägget för ordet jul kommer från ett fragment Codex Ambrosianus av en gotisk kalender som skrevs någon gång på 500- eller 600-talet. Fragmentet beskriver ordet ”Jiuleis” som en period av vintern. I en anglosaxisk kalender från omk.730 finns ordet guili som beteckning för vintern.
Det fornnordiska Jól finns första gången i skrift i de Isländska sagorna, i ett hyllningskväde till Harald Hårfager från omkring år 900, där någon sägs ”dricka jul”.

En midvinterhögtid dvs. en fest vid årets längsta natt har nog firats av alla folk i alla tider på norra halvklotet. I en del fall för att blidka gudarna så att de gav ljuset åter, i andra fall som tack för att ljuset kom åter. En av de äldsta noteringarna är från mellanöstern ca 4000 år gamla. I antikens Persien firades solguden Mitras födelsedag med en fest, Shab-e Yalda, vid vintersolståndet. Handelsmän från Romarriket tog med sig festseden hem. I Rom firades vid midvintern redan tidigare en fest till guden Saturnus ära, denne härskade i en lycklig tidsålder då inga klasskillnader rådde. Vid Saturnaliefesten bytte herre och slav plats.
Tidpunkten för Jesu födelse finns inte angiven i bibel. I Lukasevangeliet framgår att det var under tiden då hedarna vaktade fåren dvs. eftersommaren – hösten. Det var först i mitten på 300-talet som de kristna i Rom började fira Jesu födelse, tidigare hade de ansett det vara otillbörligt och hedniskt att fira ett barns födelse. Under Kejsar Diocletianus dvs. före år 316 var det i Romarriket strängt förbjudet att vara kristen, Lucia dömdes ju till döden för sin tro. Det var Kejsar Leberius som år 354 fastställde datumet för Jesu födelse till den 25 dec. Firande av Jesu födelse ersatte då firandet av romarnas Solgud Dies Natalis Solis Invicti, ”den obesegrade solens födelsedag”, som tidigare firats den 25 dec.
Att midvinterhögtiden även firades i förkristna tider underlättade alltså för kyrkan att införa firandet av Jesu födelse.

I norden var det Midvinterblot, Jólablót som firades vid midvintern, för ett återuppväckande av naturen samt som en hyllning för guden Jólner, ett av guden Odens många namn. På 1000-1100-talet började man i Tyskland och England att kalla födelsehögtiden för Cristes Mæsse ”Kristi mässa” det blev i Tyskland Weihnachten. ”wîhe nah” (vigda natten) i England blev det Christmas.

Av våra jultraditioner är nog Julgranen den främsta, den är värd en egen mässa. De tidigaste beläggen för julgranen är från Centraleuropas hantverksskrån under senare medeltiden d.v.s. omkring 1400-1500-talen. De första granarna var bordsprydnader troligen snarlika våra julljusstakar. Den rumshöga julgranen omtalas först i mitten av 1700-talet, då främst inom högrestånds-familjerna. Först på 1800-talet spred sig bruket inom borgarklassen och så småningom även till allmogen.
Granarna kläddes dvs. de dekorerades på allehanda sätt beroende på vars och ens kynne, kultur och ekonomi. I högrestånds-kretsarna blev det överdådigt med glittrande girlanger, färggranna glasfåglar och kulor, kakor och karameller. I torpstugorna blev det färggranna pappersremsor, hemgjorda papperskarameller, några vaddtussar Alla hade en stjärna i toppen och om möjligt även ljus. Girlanger med svenska och nordiska flaggor blev populärt först i början av 1900-talet. Tiden när granen kläds varierar, i England sker det i början av december, hos oss sker det väl mest enligt familjetradition, oftast dagen före julafton.
Bruket med offentliga granar på städernas torg kom först på 1920-talet, när elbelysning blev allmän. Nu kan vi se både buskar och träd översållade med ljuspunkter tack vare de moderna led-ljusslingorna.
I Norden har granen sedan forntiden varit helgad, särskilt vid midvintersolståndet. Enligt sägnerna råkade en kristen missionär illa ut när han högg ned en gran vid en midvinterfest.
Granen, vanlig gran, rödgran (Picea abies) har tidigare antagits vara en ganska sen invandrare i vårt land, norr och öster ifrån. Den kan bli ca 60 m hög och få en omkrets på 5 m. Det finns en dokumenterad uppgift om sådan jätte.
Två svenska granar är jordens äldsta kända, nu levande organismer, den ena växer på Furufjället i Dalarna den andra på Sonfjället i Härjedalen. Ja, växer är en överdrift det är deras rotsystem som växer och finns kvar. Enligt tester gjorda av Umeå Universitet är de 9550 år gamla. Man har funnit ytterligare ett 20-tal granar vars rotsystem är över 8000 år. Åldersbestämningen är utförd med kol-14-datering i Miami USA.
Tänk på att en gran kan bli 400 år, men normalt blir den bara ca 200 år och att de allra flesta skördas redan efter 60-70 år. Då är 9550 år en verkligt vördnadsvärd ålder. Dessa fynd kullkastar den ovan nämnda allmänna åsikten om varifrån och när granen invandrat. Överlevde den kanske inlandsisen på någon isfri plats sydväst om Norge? Granen är verkligen ett ståtligt, gåtfullt och fascinerande träd.

Att ge varandra presenter vid högtider har nog alltid förekommit, men den speciella Julklappen härleds av vissa till helgonet S:t Nikolaus, av andra till de tre vise män som frambar gåvor till det nyfödde Jesusbarnet.
Ordet klapp kommer troligen från en tradition att man smög fram till dörren, klappade hårt och kastade in en present. Före Tomten var det Julbocken som kom med presenterna, och gör det fortfarande på vissa håll i Finland, joulupukki, samma ord som för Jultomten.
Julbocken har en lång tradition i Skandinavien, vissa för den ända tillbaka till de två bockar som drog Åskguden Tors vagn. Numera får den väl mest vara en dekoration vid julgranen. Och så förstås något att elda upp i Gävle!

Tomten har funnits länge i den nordiska mytologin i form av en liten grå varelse som vaktade och värnade gården. Tidningen Jultomten utkom 1864, det är första gången ordet jultomte förekom i skrift.

Vi, i den äldre generationen tänker nog främst på Viktor Rydbergs novell Lille Viggs äventyr på julafton(1871) och dikten Tomten (1881), bägge texterna illustrerades av Jenny Nyström. Dessa texter samt Jenny Nyströms julkort med rödklädda tomtar från samma tid är nog länken mellan den gamla gårdstomten och vår nuvarande jultomte.

Den amerikanska Santa Claus härstammar från en dikt ”Visit From St. Nicholas” mera känd som “The Night Before Christmas” där han beskrivs som en godmodig, fetlagd frikostig man. Helgonet Sankt Nikolaus från 300-talet, som betalade några flickors hemgift för att rädda dem från glädjehuset är en annan förebild.
En nyare jultradition har blivit Kalle Anka och hans vänner samt Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton.

En tradition som jag gillar är Julmaten; julskinka, dopp i gryta, brunkål, sylta och mycket mera. Efter all maten, tomten och klapparna skall man upp för att gå i Julottan på juldagsmorgonen. På landet på 1800-talet hade bönderna kappkörning hem efter julottan, det visade vem som blev först med skörden.
Ännu en sentida tradition är ”Mellandagsrean”, där ser man att de dyra julklapparna nu går för halva priset.
Ett nutida påfund jag inte gillar är alla ”Julbord” före jul, i min ungdom kom inbjudan till ”Julmiddag” de första veckorna i januari. Nu är ju längtan efter julmaten borta när julafton kommer.

Vi får inte glömma Julblommorna, främst är Julstjärnan med den lilla lilla blomman och de stora röda högbladen samt Julgruppen med hyacinter och tulpaner, de säljs i miljontal. Jag vill gärna ha en vit Julros.

Ja, Julen tjuvstartar alltså kl.18 på aftonen före Juldagen, därav ordet Julafton och slutar för de flesta av oss den 13 januari med Tjugondag Knut, då dansas julen ut. Enligt Kyrkoåret pågår julen egentligen till och med Kyndelsmässodagen (ljusmässodagen) den 2 februari.

Julen är ju en familjehögtid, det gör att den är mycket svår för de ensamma och de är många. Skänk dem inte bara en tanke, utan ge gärna en slant (sedel).

Alla läsare tillönskas En God Jul

PS. Ni vet väl när julen firas i bikupan? Inte!?
Det är naturligtvis Tjugondag Knut, då är ju julen för bi! DS.