Ett kåseri om kåseri

Jag fick här om dagen en fråga från en av tidningens läsare/lyssnare, ”Kan du så där mycket om det du skriver eller fuskar du?”. Det var jätteroligt att lyssnare/läsare hör av sig och tar till sig av det jag har att berätta. Jag svarade sanningsenligt; en viss grundkunskap finns väl efter att ha varit allt från en frågvis unge, duktig i skolan till en nyfiken gammal gubbe.

Som åttaåring fick jag en världsatlas och H C Andersens sagor, det blev kära läseböcker. Tidningar och magasin om teknisk och allmänna nyheter och uppfinningar har alltid varit min litteratur. Alltid fastnar det något. De senaste tjugo åren har ju kunskapsinhämtandet underlättats tack vare att det på 1980-talet i det Europeiska forsknings laboratoriet CERN gjordes en uppfinning som döpts till World Wide Web, webben dvs. en världsomfattande kunskapsväv, förkortat till WWW eller W3. Tack för att de avstod från patent. Denna kunskapsväv innehåller all världens information och kunskap bokstavligt talat. Från; tidningsinsändare, tidningsartiklar, allmänna och vetenskapliga bibliotek, religiösa och politiska budskap till personuppgifter om mej och dej, det är miljarder uppgifter.

Bland dessa samlingar finns Wikipedia, som jag flitigt använder mig av med Google som sökmotor. Det finns flera sökmotorer, men Google står för ca 90 % av svenskarnas sökande. Wikipedia, den ”Fria Encyklopedin” innehåller 30 miljoner artiklar där av 1,6 miljoner på svenska. Det är bara att om man kan, särskilt tillstånd behövs till många samlingar (webbplatser, sajter)
Att söka i Wikipedia är inte att fuska, men man måste vara försiktig och tänka två gånger. Att det är en fri encyklopedi dvs. ett fritt kunskapsverk, betyder att ”alla” kan gå in och lägga till eller redigera artiklar. Det betyder att man måste vara uppmärksam mot nya artiklar innan de granskats av andra kunniga personer samt jämföra uppgifter mot varandra. Granskningen lär vara mycket seriös och effektiv. Säkra uppgifter finns i NE = Nationalencyklopedin samt i SAOB = Svenska Akademins ordbok, samt naturligtvis i lagar och författningar. Men som sagt något fusk är det inte, det finns ingen som kan allt, det gäller att kunna lite om mycket så man vet var man ska leta efter detaljuppgifterna.

Namnet Google kommer från den matematiska termen googol som betecknar talet 10100 dvs. en etta följd av 100 nollor. Ja, egentligen är det ingen matematisk term, det är ett fantasiord påhittat av en 9-årig pojke, Milton Sirotta. Ordet användes sedan av hans farbror, forskaren, matematikern Edvard Kasner i en vetenskaplig avhandling som beteckning på ett ändligt tal, obegripligt stort. En (1) Googol finns bara som ord, inte i verkligheten. Ingenting finns i så många enheter, det är tusen trillioner gånger större än antalet atomer i hela universum! ? Jo kanske, jag har ett minne av att jag som barn läste om en jätte som hette Gogol. Nu hittar jag honom inte, han är tydligen ogogelbar ! = ett återtaget svenskt nyord, som redan blivit internationellt. Men Google finns, det är ett företag i USA bildat 1998 den Svenska dottern, Google AB föddes 2004.

I går fick jag ett mejl från en läsare, hon hade blivit så nyfiken efter att ha läst Brittsommarkåseriet att hon plockade fram en bortglömd bok om Heliga Birgitta av Verner von Heidenstam. Va’ trevligt att jag kan locka fram läslust.

Hälsar Martin Swärd